The Life of Ajam

När jag ändå hade halvdag på trettondagsafton och var ledig i tre dagar så tog jag tillfället i akt och drog ner till Linköping för att träffa mina kompisar som bor där och vilka jag inte träffat på flera månader. Några har jag träffat sedan dess, men de flesta har jag inte sett sedan jag flyttade iu slutet av september 2011.

När jag gått av tåget så gick jag genom Linköping, och det kändes annorlunda, skönt och trevligt att vara här och veta att jag inte behövde stanna kvar, att jag bara var på besök. att det bara var ett dygn jag skulle vara i Linköping. Det var med lätta steg jag gick till Kaserngatan, Linköpings längsta gata. Jag måddew prima, inte den jobbiga tunga känsla jag hadenär jag bodde här, utan en lätt upprymd glad annorlunda känsla. Med vetskapen att jag bara var på besök!!!!

Kom ner vid sju-tiden, checkade in på hotellet, fixade till mig lite snabbt - sminkade mig och borstade håret. Gick sedan till Stora Torget, träffade 4 stycken där. Gick runt lite, sedan bestämde vi att gå hem till en tjej som bodde i närheten. Hade tagit med lite fikabröd o dricka. Satt o snackade i några timmar, hade störtkul och det var riktigt kul att träffa alla igen. Kände mig som hemma och det var bara skönt.

Mina vänner - jagä älskar er <3 ni är bäst, för att alla tar varandra som de är och vi känner varandra. Och jag känner mig hemma, trygg och kan vara mig själv. Vi är ärliga mot varandra och det kändes bra för det var tydligt att de saknat mig som jag saknat dem

Vänskap, denna tjejgrupp, dessa tjejer som jag träffade via stylesearch, tänk att vi fann varandra. Sedan kom andra till som kände någon av oss, och de blev också en del av vännerna, tjejgänget i Linköping

Och att vi alla trivdes och umgås så bra, det är skönt att veta att man har vänner, och trettondagsafton blev till slut som juldagen för andra, träffa vänner man inte träffar så ofta, ha kul och ut och festa. Jag mådde bara bra och hade kul, det är så det ska vara

Efter att ha tillbringat några timmar hos den första kompisen, och när två stycken gick vidare hem till en annan, samt att två gick hem - sa hejdå till dem - så stannade jag och tre andra kvar ett tag, förberedde oss, drack lite mer. Hade då bestämt mig för att hänga med ut, nu när jag ändå var i stan, och spendera mer tid med mina vänner och ha riktigt roligt!!! Bytte sedan lokal, gick till den andra som bara bodde 5 minuter därifrån max. Gick dit, snackade, lärde känna en ny tjej, ganska kul och trevlig, hon undrade hur vi alla kände varandra, berättade. Och hon som vi varit hos tidigare, som är en fin kompis och som sovit hos mig ett antal gånger när jag bodde i linkan tyckte också det var fantastiskt på vilket sätt vi lärt känna varandra.

Och att vi är ganska lika och kan umgås vi i vårat gäng, i grupp eller enskilt och att vi ändå har andra vänner, men att vi ändå har funnit varandra och umgås, har kul.

Kom fram, fortsatte dricka och snacka och ha allmänt trevligt. Tiden gick och det var jävligt kul, trivdes, mådde bra. Var glad att jag hängt med och att jag skulle hänga med ut. Hade druckit lagom mycket. Åkte taxi ner, tog ut pengar. gick in på sliver efter lite kaosartade köer. Det var fullsmockat med folk. Trevligt Och roligt att gå ut i Linköping igen efter ha varit ute i hudik :P

Kändes allmänt bra, det spelades bra musik, vi dansade, jag var en i gänget och jag kände mig som hemma. Jag är en i gänget där nere, alla betyder lika mycket och alla behövs. Vi är tjejer som tycker om varandra och tycker om att umgås med varandra.

Har träffat tjejer som  är som jag, fast ändå inte. dömer ingen, välkomnar alla, skvallrar inte. Vi duger som vi är för varandra. Hjälper varandra, men ingen behöver förställa sig. denna falskhet som ibland finns mellan tjejer finns inte hos oss. Vi är tjejer som saknade vänner, som hittade varandra via internet och som trivs med varandra. Hur bra kan det bli egentligen. våren-sommaren 2010 gav mig vänskapen med dessa fantastiska tjejer

Stannade och dansade på Sliver till kvart i 3, det var en kille som raggade på mig, snackade med mig och som jag var trevlig mot och snackade med, det var kul, men jag ville inte ha något. Var inte intresserad, sa att jag var på besök, att jag bott i Linköping o lärt känna folket här, men att jag tröttnat o flyttat till Hudik. Han ville följa mig till mitt hotell, men  jag gick runt o letade efter mina kompisar, sa hejdå, kramade dem, de undrade när vi skulle ses nästa gång, kunde inte ge något svar, men snart Snurrade bort killen som ville gå hem med mig, träffade på två tjjer i trappan, fick en slurk av en drink, men sa hejdå och gick hem. Han hade då försvunnit, puh.

Skönt att inte ha så långt hem, tog bara max 5 minuter från att jag kommit ut från Sliver.

Kom hem, kröp ner i sängen och var nöjd med kvällen, nöjd och glad och bara så överlycklig. att kvällen och natten inte alls gått som jag trott, att den tagit en ny vändning. Att jag följt med ut på krogen, druckit och haft kul, mått allmänt bra med mina kompisar. Bara gått ut för att ha kul och trivas med mina vänner, göra något kul med mina kompisar. Det var bara så bra!!!!

Sov inte mycket den natten, var glad att jag inte fått med mig någon kille, för jag vet att jag inte vill ha något tillfälligt, att jag inte pallar det.

Kollade på JVM finalen i ishockey, men stängde av efter 3:e perioden, ville sova lite och var trött, det stod ju fortfarande 0-0 :P

Somnade i den underbart sköna hotellsängen med det mjuka sköna täcket på de mjuka sköna kuddarna. Härligt. Och att även veta att jag bara var på besök i Linköping, att jag skulle åka hem dagen därpå, hem till Hudik

Igår tänkte jag på att förra året, det som tog slut i lördags, var det inte mycket jag inte gjorde.

Jag är stolt över mig själv att jag aldrig gav upp under "Aldrig Ge Upp"-veckan på GMU:n, att jag klarade av alla utmaningar jag ställdes inför och att jag lärde mig skjuta med och använda AK5:an.

Jag är grymt stolt över att jag satte mig under nålen, och präntade in minnet av GMU:n på min vänstra skuldra. Grymt nöjd att jag klarade av att genomlida den pinan.

Och GMU:n och tatueringen var en pina, båda två, men något jag är stolt över att ha klarat av.

Sedan hade jag mitt första (och enda) one-night-stand. Som blev ett 3-night-stand :P

Var ihop med en kille och fick uppleva kärlek vid första ögonkastet, att det klickade så enormt.

Jag är stolt öve rmig själv att jag vågade det som många inte vågar, dvs bryta upp från vänner och en stad man känner och flytta till en ny stad, 50 mil norrut, där jag inte kände någon och det som drog var ett jobb. Och en chans att må bättre

Jag är stolt över att jag tagit mig an de utmaningar som funnits och gjort det jag känt för och velat.

Sedan så händer saker som man inte förväntat sig, och förändringar sker.

Jag är glad för all kärlek jag fått under förra året, alla människor jag träffat och alla lärdomar jag fått. Jag har lärt mig mycket om killar.

Jag är glad för de två kvällarna ute på promenad i Hudik som jag fick med J. Det var riktigt mysigt, trevligt och roligt. Vi hade ju riktigt kul ihop och trivdes med varandra.

Sedan händer saker som man inte kan ha kontroll över, och det kan ju vara så enkelt att haninte känner för att träffa en tjej, utan bara är ute efter vänskap. Och att det kan ha förändrats, att han ville mer i början men inte vill det längre. Det hönder väl saker i alla våra liv och saker förändras.

Jag är bara glad att han har varit ärlig och sagt vad som händer, hur han vill ha det. Och sedan har jag väl varit för på efter det.

Men gjort är gjort, misstag gör man, känslorna styr och det enda som går att göra är att inse att det som hänt har hänt, lära sig och inte göra samma misstag som med D, hitta tillbaka till den trevliga tjej jag är, som han lärt känna och som fick honom att träffa mig två gånger.

Visa att jag vill vara hans vän och  att det duger bra, för han betyder något för mig och den kontakt vi fått är värdefull. Tror att han känner det också, att han vill vara vän med mig för det var något som fanns där.

Vi har ju lärt känna varandra, skojat, trivts, myst och det var nog intresse från båda att vissa kvällar hoppa i säng med varandra, mysa lite. Och promenaderna med honom, fått lära mig om hudik, är guld värda.

En otroligt fin kille vars vänskap jag ska vårda

Har insett att jag gjort många fel och misstag när det kommer tillnätdejting, och denna gång så kanske jag fölrorat en kille jag verkligen tyckte om, men man kan ju inte tvinga folk att tycka om enoch det finns väl orsaker till att saker händer.

Denna gång kanske det är för att jag ska lära mig att ha tålamod, låta andra bestämma för sig och inte trycka på, inte pusha, låta tiden ha sin gång och se vad som händer.

Ett tips från en bra intenetsida (http://www.lovesite.se/?sida=dejta), som jag önskar jag hade läst runt den 18 december 2011:

Ta dig tid och stressa inte. Det vimlar av singlar och andra människor online som söker kontakt, så oavsett vad du själv söker så ge det lite tid. De bästa relationerna växer fram av sig själva, och inte för de tvingats och stressats fram.

Men får väl lära mig nu istället :P

2011 - året då jag levde livet, det mest händelserika året i mitt liv efter 2002, och året då jag uppfyllde några av mina drömmar, lärde mig lita på mig själv och att genom att vara sig själv helt och fult så får man mer respekt och lär känna folk på ett annat sätt.

Året då jag lärde känna mig själv och vet när jag känner mig tryggast och säkrast och har störst självförtroende.

Fortsättning följer med bilder